Kostymen

En kostym består av kavaj, byxa samt, i förekommande fall, väst i samma tyg. Man kan i och för sig tala om en kostym även om västen är i ett avvikande tyg, men om byxan och kavajen skiljer sig åt talar man om en udda kavaj. (En blazer, som udda kavajer ofta får heta, är en marinblå kavaj med metallknappar och marin historia.)

Kostymen kan ses som grundstenen i den stilfulle mannens garderob och har, beroende på tygets finhetsgrad och kavajens snitt, en rad olika användningsområden. Man bör därför ha ett par tre olika kostymer för olika tillfällen - både för att man sliter mindre på plagg om man inte använder dem hela tiden och för att det är rätt tråkigt att inte variera sig. Man måste trots allt tänka på sin publik.

Finhetsgraden hos en kostym har inte med hur mycket den har kostat utan är mera ett mått på hur formell kostymen är. Graden av formalitet har (förutom för speciella högtidsdräkter som frack, smoking och uniformer) huvudsakligen att göra med tyget som kostymen är gjord av. Enkelt uttryckt kan man säga att tunna tyger är finare än tjocka, släta finare än strukturerade och enfärgade finare än mönstrade.

Detta innebär att den enfärgade tunna och släta kostymen från H&M är "finare" än din betydligt dyrare skräddarsydda tweedkostym, men det enda det innebär är att det finns tillfällen då den ena kostymen är lämpligare än den andra - du kan inte ha en tweedkostym på formella tillställningar, men kan å andra sidan inte ha en finare kostym när du är ute och jagar.

Kavajen

Det som gör kostymen till en kostym, och på sätt och vis besämmer dess "finhetsgrad", är i hög grad kavajen. Kavajen ser inte ut som någon annan jacka utan följer vissa traditionstyngda regler.

När du bär kavaj, kom ihåg att den alltid ska vara knäppt när du står eller går (har kavajen mer än en knapp ska du alltid lämna den nedersta oknäppt). Detta gäller i synnerhet dubbelknäppta kavajer som endast får knäppas upp när du sitter ner. En enkelknäppt kavaj kan möjligtvis bäras oknäppt om man vill verka lite ledigare, men att bära en oknäppt dubbelknäppt kavaj stående är både ett stilbrott och fult.

Kavajen har många praktiska fickor som var och en har sin uppgift. De båda sidofickorna på utsidan av kavajen ska, till exempel inte innehålla någonting (ett undantag är om du använder en kavaj när du jagar, då du möjligtvis kan ha patroner i ytterfickorna). Den enda yttre sidoficka du kan ha något i är den lilla extra ficka ovanför höger sidoficka man ibland hittar på engelska kavajer. Den är ett utmärkt gömställer för mynt, kondomer samt bussbiljetter.

Inuti kavajen kan du ha lite vad du vill i fickorna - se bara till att du inte ser uppstoppad ut (det är lätt hänt om man till exempel har en alltför tjock plånbok) - även om några av fickorna förtjänar ett särskilt omnämnande.

Ovanför vänster innerficka hittar du en ficka för pennor, men den fungerar också bra för många mobiltelefoner (men se upp med den uppstoppade looken). Om din mobil är av den hopvikbara sorten (och följdaktligen lite kortare) kan du ha den i den lilla fickan nedanför vänster höft - en ficka som från början är till för cigaretterna, men låt inte det hindra dig. Ha för all del inte mobiltelefonen i kavajens bröstficka - det ser ut som om du vill skryta med att du har en och den trillar samtidigt lättare ut. Sätt en näsduk i bröstfickan istället. Det är det den är till för.

Byxan

Byxan som vi känner den har inte funnits särskilt länge i västvärldens modekretsar. Byxan som ett plagg (dvs. inte två sammanbundna benkläden) dyker upp på 1300-talet som mycket tajta långbyxor. Dessa utvecklades till knäbyxor med tillhörande strumpor och fortsätter så fram till efter franska revolutionen då man för att visa sitt avståndstagande från adeln bär proletära byxor med långa ben. Det dröjde emellertid fram till empiren innan långbyxan slog helt igenom i det europeiska herrmodet.

Som en del av kostymen är långbyxan i det närmaste omistlig (mer om alternativ till byxa nedan) eftersom en vuxen man knappast kan visa sig bland folk iklädd kortare byxor (undantaget här är riddare av strumpebandsorden som bör bära knälånga byxor).

För byxan gäller att den ska sitta bra (naturligtvis) detta innebär att du inte ska ha hängröv i dina byxor och din mage ska inte hänga ut över byxlinningen, å andra sidan ska byxorna inte skära upp mellan dina skinkor och du ska kunna sitta ner utan att förvandlas till kastrat. Ta med din partner eller en god vän när du handlar dina byxor och fråga honom/henne hur det ser ut. Svälj din stolthet och acceptera en större eller mindre storlek om den uppenbart sitter bättre.

När det gäller längden på byxorna ska byxbenet vila på din sko när du står upp, men det ska inte bildas en massa veck och överflödstyg som ligger mot foten.

Övrigt i byxans snitt, dvs slag eller inte, hur många "gubbveck" byxan ska ha et cetera, är helt och hållet en smaksak som dessutom växlar med modet, men en generell regel för att undvika att byxorna blir omoderna för fort är att undvika det extrema - alltså varken exeptionellt snävt eller exeptionellt pösigt.

Ett annat trix om du har hittat en kostym som du verkligen trivs i är att köpa två par byxor. Byxorna slits i allmänhet snabbare än kavajen eftersom man sitter ner stora delar av dagen. Genom att ha två byxor som du använder växelvis förlänger du tiden till kostymens död.

Om du inte vill ha byxor finns det alternativ. Kjol för män kommer allt mer - såväl Kenzo och H&M har manliga kjolar i sina sortiment. Vanligtvis bärs den moderna manliga kjolen med en byxa under och det är faktiskt både snyggt och stiligt, men det kräver naturligtvis att man är säker på sin manlighet. Om du är skotte är kjol, eller rättare sagt kilt, något som faller sig mera naturligt. Om du inte är skotte bör du tänka dig för innan du tar på dig en kilt. Mönstet markerar släkttillhörighet och kan motsvara att föra någon persons släktvapen. Försiktighet.