Kommentarer

Oetiska fonder

2008-07-18T12:12:00.005+02:00

Jag har då och då umgåtts med tankar på oetiska fonder. Jag menar, är det något som i alla tider har gjort vinst är det exploatering av människans svagheter och vår envisa drift att vilja skada våra medmänniskor.

En bra oetisk fond skulle innehålla vapen, sprit, tobak, porr och miljöbovar. De får naturligtvis gärna ge sina arbetare usla löner och otrevliga arbetsförhållanden, men det är inget krav.

Jag inser nu att jag har satt min oetiska ribba alldeles för lågt. I Helsingborgs Dagblad kan man läsa hur Helsingborgs stad har satsat pengar på att folk ska dö så tidigt som möjligt. Investeringen går ut på att ett finansbolag köper folks livförsäkringar (finansbolaget sätts som förmånstagare mot att säljaren får pengar under sin livstid) och låter andra investera i den eventuella vinsten. Vinsten blir större ju tidigare folk dör eftersom finansbolaget då inte behöver betala pengar så länge till folk.

Jag kan absolut förstå att man, om man inte har några efterlevande, säljer sin livförsäkring så att man kan använda pengarna när man lever och jag tycker absolut att folk ska få göra det om de har lust, men att satsa pengar på andras livslängd ger onekligen det gamla ordspråket en ny mening.

Ny frisyr

2008-06-24T10:51:00.004+02:00

Jag har tidigare skrivit om att ha för långt hår och allt vad det innebär. På midsommarafton vidtog jag mått och steg för att förhindra långt hår under en tid framöver.

Beslutet kom som en kombination av att jag var trött på mitt (för långa) hår, att jag hade sett Carina Berg raka av sig håret, att jag var nyfiken på hur det skulle se ut (jag inser att jag förr eller senare kommer att tappa stora delar av mitt hår, så det var också en övning i det oundvikliga) samt en insikt att det faktiskt växer ut igen.

Det känns lite ovant, men jag är nöjd.

Här är några som har eller har haft samma frisyr som jag:

Wikipedia har hela listan.

Darth gillar dammsugare

2008-06-18T21:22:00.004+02:00

Tro't om du törs, men en av galaxens största hemligheter har nu läckt ut - sanningen om Vaders fikavanor.

Nu förstår jag varför den mörka sidan är så lockande.

Alla är släkt1

2008-04-08T20:41:00.001+02:00

Jag har (åter)upptäckt släktforskning på Internet, nu som ett socialt fenomen - ett slags släktforskning 2.0.

Visserligen har jag använt både Google, mormoner och andra sajter i min jakt på döda och levande släktingar, men det har hittills varit ett ganska ensamt arbete.

För ett par veckor sedan hittade jag (via en blog om gränssnitt) en sajt som kombinerar släktforskande med socialt nätverkande. Man kan bjuda in sina släktingar (som i sin tur kan bjuda in sina släktingar o.s.v.) och bygga ett släktträd tillsammans.

Sajtens stora nackdel är att det inte finns någon möjlighet att sammanfoga träd (än), så om du är släkt med mig på något vis får du gärna ta kontakt så att jag kan bjuda in dig så vi kan bygga tillsammans.

1) Titeln är stulen från deras tagline

Gaimangodis

2008-03-05T20:41:00.000+01:00

Jag gillar Neil Gaimans böcker och har läst de flesta av dem (det stora undantaget är hans serie-opus "Sandman", men den ligger på "att göra"-listan). Det kom därför som lite av en chock för mig att jag fullständigt missat hans hemsida/blog.

På sidan hittade jag flera saker som kan glädja dem som gillar Gaiman såväl som dem som bara är nyfikna.

Neil släpper "American Gods" [ ] som gratis e-bok. Ett utmärkt tillfälle att bekanta sig med en av Gaimans bästa böcker. Boken släpps den 28 februari 2008 och ligger ute en månad.
För den som in te kan eller orkar läsa finns det också en novell att ladda ned.
Två nya böcker kommer också under året. Först ut är "Odd and the Frost Giants" [ ] som ges ut på världsboksdagen och näst på tur är "The Graveyard Book" som precis har färdigställts.

Mycket att se fram emot, alltså.

500 historiska personer - det är humor

2007-11-09T20:39:00.000+01:00

Jag har upptäckt en rolig podcast.

Anders Jansson och Johan Wester från HippHipp ska ha en show om 500 döda och levande personer i Lund höst. Som ett led i sin marknadsföring har de i samarbete med Sydsvenskan en podcast.

Varje vecka bjuder de in en person som de samtalar med och som får berätta om fem historiska personer som betytt mycket för dem.

Det är flamsigt och pratigt och otroligt roligt. Jag sitter och skrattar högt på tåget till och från jobbet.

Ladda ned podcasten här ->>

Romantik på väg 21

2005-10-24T20:39:00.000+02:00

Med en molnhöljd måne i ett hörn av himlen och en brinnande soluppgång i det andra är vägen mellan Åstorp och Klippan en anslående syn. I den kalla och fuktiga höstluften sveper dimman in åkrar och ängar, gulnande träd och mötande trafik och gör väg 21 till en scen som skulle få vilken tysk romantiker som helst att gråta av lycka.

Själv försöker jag bara ta mig levande till jobbet.

Sommardoft

2005-03-23T20:37:00.000+01:00

När jag här om dagen hämtade Ylva efter skolan snöade det. Inget konstigt med det, det var trots allt under nollan och hade varit molnigt hela dagen.

Konstig var däremot doften som slog upp från parkeringsplatsen. Ur snövädret kom en doft som jag intimt förknippar med sommar - doften av varm asfalt efter ett sommarregn.

Asfaltdoften är en av mina madeleinkakor, den tar mig tillbaka till barndomens oändliga sommarlov (Varför var alltid somrarna bättre förr -oavsett vilken generation du frågar? Förträngning? Växthuseffekten? Inplanterade minnen?). Jag har alltid trott att det var en kritisk kombination av temperatur i luften och asfalten som frambringade doften just på sommaren, så att känna den på vintern skakade om min uppfattning om hur världen hänger samman.

Är det någon av er som vet hur det faktiskt förhåller sig eller har en någorlunda rationell förklaring (men, jag är inte svår, irrationella kan också funka) får ni gärna berätta hur det är. Annars får jag helt enkelt låta det vara ett av vardagens små mirakel.

Tre enkla saker

2004-07-21T20:35:00.000+02:00

Att svara på en jobbannons är, som jag ser det, som att ge ett företag en offert. Jag försöker sälja min arbetskraft, min kompetens, min kunskap och erfarenhet till ett pris som både arbetsgivaren och jag kan vara nöjda med. Det innebär att jag förväntar mig samma bemötande när jag har skrivit och skickat iväg min ansökan som vid en annan offert, ett hövligt och respektfullt bemötande.

När jag söker arbete vill jag inte att mitt säljande brev bemöts av total tystnad. Jag vill inte vara orolig för att mitt brev har kommit bort eller att jag har missat en kallelse till en intervju. Jag vill inte att jag i bästa fall får ett brev tre månader efter ansökningstidens utgång som berättar att platsen tillsatts med en annan sökande - i bästa fall - som om jag inte hade listat ut det.

Jag begär inte att alla arbetsgivare ska ge mig jobbet jag sökt - jag vet att det kan finnas andra sökande som kan verka mera lämpade. Jag begär inte att arbetsgivaren ska ringa upp mig och ha långa samtal om min ansökan - jag inser att det skulle ta för lång tid att behandla alla ansökningar så.

Jag begär egentligen inte mycket, bara tre enkla saker:
När jag söker arbete begär jag att jag ska få svar på mitt brev. Jag begär att svaret ska ge mig en ungefärlig tid för när intervjuerna ska hållas (ungefärlig - jag begär inga mirakel). Jag begär också besked om att tjänsten är tillsatt när tjänsten är tillsatt - inte månader efteråt.

Men, invänder man, tänk på all tid som går till brevskrivning och alla pengar som går till porto.
Det här, säger jag, är inga svåra brev att skriva. Det här är inga dyra brev att skicka. Det här är brev som både sparar och tjänar pengar. De slantar en arbetsgivare lägger på portopengar får han mångfalt igen i goodwill.

Det omvända är naturligtvis också fallet. Jag menar, finns det något skäl att anta att ett företag som behandlar potentiella anställda med nonchalans inte behandlar kunder, partners och anställda medarbetare på samma sätt? De slantar man har sparat in på porto har man då förlorat mångfalt.

Finns det då inga företag som beter sig hövligt och respektfullt mot sina arbetssökande? Jo, en del svenska företag kan bete sig och dessutom alla danska arbetsgivare jag stött på uppför sig som folk. Men den stora massan av svenska arbetsgivare klarar inte att leva upp till mycket enkla krav.

Jag begär inte mycket - bara tre enkla saker:

Bekräftelse på att mitt brev har kommit fram
Besked om när intervjuer äger rum
Besked om när tjänsten är tillsatt

Tre enkla saker.

Nej, jag begär egentligen bara en enda sak från arbetsgivaren när jag söker jobb: en enda sak - respekt.

Det är inte för mycket begärt.

Små förändringar

2004-07-21T10:04:00.000+02:00

Med jämna mellanrum blir mitt hår för långt. Det kommer inte som en överraskning; jag vet att håret växer en liten sträcka varje dygn och att många små sträckor efter varandra till slut blir en hel längd. Jag skulle kunna skriva en funktion för hårets längd beroende på tid och rita in den i ett cartesianskt koordinatsystem om jag ville. Men det vill jag inte.

Vad som är överraskande är att förlångtheten kommer plötsligt. Plötsligt en morgon ser håret för långt ut. Det är alltid på morgonen. Kanske växer håret mest om natten.

När jag tänker efter finns det fler gradvisa förändringar som plötsligt blir uppenbara - plötsligt har ens barn vuxit någon decimeter eller så; plötsligt har man blivit lite för rund i konturerna; plötsligt är man alldeles skäggig och har jättelånga naglar.

Det kan vara så att våra hjärnor inte klarar av att registrera långsamma gradvisa förändringar utan betraktar tillstånd som oförändrade tills skillnaden mellan urprungsläget och det faktiska läget är så stort att vi inte kan låtsas längre. Det besynnerliga är att det verkar gälla alla gradvisa förändringar - såväl fysiska som sociala eller ekonomiska.

Ett bra exempel är bensinpriset. Chockhöjs bensinpriset med 50 öre kan man vara övertygad om att tidningarna fylls med arga insändare över natten, men om samma höjning sker över en längre period kan den gå obemärkt förbi. Samma sak gäller för skattehöjningar. Sakta och försiktigt så går folk med på vad som helst. När det gäller fysiska förändringar kan man, förutom hårväxt, nämna erosion, floders meandrande och bergskedjors framväxt.

Vad värre är är sociala förändringar. Alla sociala förändringar är naturligtvis inte av ondo, men jag anser definitivt att vissa är det. Det kan, till exempel, vara lätt att acceptera små inskränkningar i den personliga friheten och integriteten - i synnerhet om de inskränkande kan åberopa ett mer eller mindre ädelt syfte. Det kan vara lätt att acceptera "tillfälliga" försämringar av välfärdssystem, rättssystem eller utbildningsväsende. Det kan vara lätt tills den dag då vi plötsligt finner oss själva i ett samhälle vi inte känner igen och inte vill ha.

För att vi ska få en värld vi kan trivas och leva i tror jag att det är bra om vi alla håller koll på de försiktiga förändringarna, undviker erosion av såväl fysisk som social art och - framför allt - ser till att klippa oss med jämna mellanrum.

Blixthalka

2003-12-30T20:32:00.000+01:00

Nu vet jag vilka spånen som överraskas av halkan varje vinter är. De är jag.

När jag, på min sedvanliga jultur till Helsingør, körde till färjan hände det jag läst om så många vintrar ("Snökaos på Österlen", "Bilar i drivor längs vägarna", "Oförsiktiga spån halkar runt"). Plötsligt fick mina hjul inget fäste och bilen sladdade runt.

Att halka med sin bil är inte alls som halkkörningen när man tar körkort. För det första finns ingen körskollärare med som kan berätta vad du gör fel; för det andra sker det inte i en kontrollerad miljö med tusentals säkerhetsanordningar och för det tredje har du inte - stunden före sladden - gått igenom hur du ska bete dig.

Det finns säkert många som har fetkoll och övning på halkkörning men till den skaran hör inte jag. I halksituationen kände jag mig helt blank. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde, men jag misstänker att jag gjorde alla fel som finns. Resultatet av min manöver blev i alla fall att bilen gjorde en u-sväng och halkade rakt in i och över kantstenen med fronten mot vägens körriktning. Som tur var var det inte särskilt mycket trafik ute just då, så jag hann både halka och vända bilen rätt igen utan att bli påkörd.

Hur skadad bilen är vet jag inte än. En aluminiumfälg blev krossad där den slog i kantstenen, men då alla bilverkstäder är stängda fram till trettonhelgen vet jag inte om det har blivit några inre skador. Jag överlevde oskadd i alla fall och det känns som det viktigaste för mig.

Har jag då lärt mig något av episoden? Ja, jag tror det. Jag vet nu på ett annat sätt hur halt det kan vara på vägarna och hur lätt det är att förlora kontrollen över sin bil. Jag vet att det är viktigt att hålla avstånd och lägre hastighet när det är risk för halka och jag hoppas att jag ska komma ihåg det till nästa vinter också.

Skördetid

2003-09-24T20:31:00.000+02:00

Om hösten kastar jättarna ut marshmallows på fälten. Ingen vet varför.

Om emu-frågan

2003-09-04T20:30:00.000+02:00

EMU-valet skiljer sig från tidigare val jag röstat i. Det är naturligtvis speciellt eftersom det är en folkomröstning, men inte heller det är en första gång för mig.

Nej, det som (i min värld) skiljer detta val från tidigare är att jag flera gånger blivit tillfrågad vad jag tänker rösta.

Ingen (nästan, men det är en annan historia) har vid tidigare val till riksdag eller EU-parlament frågat hur jag tänker rösta eller har röstat (vid folkomröstningen 1994 var jag en ganska tydlig EU-motståndare, så då behövde ingen fråga).

Frågorna har inte kommit från SCB utan från vänner, familj och bekanta. Jag undrar varför. Jag är ingen opinionsbildare, ingen politiker, ingen offentlig person - bara en röst av sju miljoner.

Jag och en homosexuell vän har diskuterat om hur viktigt och intressant folk tycker det är att veta andras sexuella preferenser. Att veta det är viktigt av samma anledning som att veta en annans äktenskapliga status - att få reda på om den andra är en potentiell partner.

När det gäller EMU-frågan finns ingen lika grundläggande bakomliggande frågeställning, men ändå är det intressant att veta vad andra tänker rösta. Varför är det så?

Jag tror att du på ett ungefär vet hur din familj och dina vänner röstar i riksdagsvalet. Men, du kan inte veta vad dina nära och kära tycker om EMU baserat på tidigare parti- eller gruppsympatier. Båda sidor i debatten rekryterar från alla partier och intressegrupper och ingenting är längre självklart. Vi människor hatar att leva i ovisshet och det är därför rimligt att vilja veta var man har folk.

Min kära hustru påpekade att en anledning kan vara att många är osäkra på vad de ska rösta. Det ligger mycket i det. EMU-frågan är en viktig och komplicerad fråga, en fråga som har har betydelse för vår framtid. Det är därför naturligt att söka argument hos dem man litar på och känner. Kanske kan man därigenom få en säkrare grund att stå på själv.

Vad valet om en dryg vecka gäller är mer än vad våra pengar kommer att heta. Det är en fråga som kommer påverka oss under en lång tid framöver - oavsett vad resultatet blir. Att söka argument bland de som finns runt oss är kanske ingen dum idé i alla fall. Fråga alla du känner - vänner, föräldrar, mor- och farföräldrar, tanten i kassan, busschauffören, politiker, barn - fråga alla.

Ja, är du riktigt osäker kan du till och med fråga mig.

Tankar om terminator och telefoni

2003-08-13T20:29:00.001+02:00

Här förleden såg jag på Terminator på TV.

Det är en bra film, men det slog mig hur mycket som förändrats under de senaste tjugo åren (det vore i och för sig ganska deprimerande om så inte vore).

Rent storpolitiskt har det förstås hänt en del sedan 1984 (Muren har fallit, EU har vuxit och fått en gemensam valuta, Sovjetunionen och Jugoslavien finns inte mer, Sydafrika är ingen apartheidregim, det är inte längre en filmstjärna i Vita huset. Kort sagt, lite småsaker), men det som slår mig är de små, vardagliga sakerna.

Här skulle man kunna invända och säga att en film som handlar om att en mördarmaskin från framtiden jagar en oskyldig ung kvinna knappast är en film om vardagliga saker. Sant, men det är skildringen av de vanliga sakerna som gör att vi kan identifiera oss med huvudpersonen och uppfatta filmen som skrämmande - "Jag kan också bli jagad av en mördarmaskin från framtiden. Koolt.". Om vi inte kunde identifiera oss med någon skulle en film som Terminator falla platt.

Det som slog mig hårdast var egentligen en period av filmen där Sarah Connor springer omkring och försöker få tag på polisen och möts av trasiga telefonkiosker och andra problem. Instinktivt tänker jag - "Men, hallå, mobilen!" och glömmer då att USA:s första mobilnät påbörjades 1983 och att den första mobilen, Motorola DynaTac 8000X lanserades i slutet av -83. Sarah Connor skulle alltså varit otroligt cutting edge och alls icke så vardaglig som hon måste för rimlighetens och igenkännandets skull.

Idag är det svårt att tänka sig en tillvaro utan mobil. Även om det fortfarande finns telefonkiosker där man kan ringa med mynt i USA är de i Sverige lika döda som postkontor. Du vet själv hur kasst det är när man inte har någon täckning (detta gäller speciellt de som, likt mig, har Comviq som operatör) och ändå måste få tag på någon.

I filmens och TV-seriernas värld är det likadant - tänk dig Matrix eller X-files utan mobiler - det går inte. Det händer ju för all del att folk ringer från telefonautomater i amerikanska filmer, men det blir alltmer tunnsått.

Nu har det kommit en ny Terminator-film. Jag har inte sett den, men kanske talar de även där i mobiltelefoner. De vill ju trots allt att vi ska känna igen oss.

Dagens ord: bella

2003-05-28T20:28:00.000+02:00

verb: att avgöra något med hjälp av räkneramsan "Elle Belle bi..."

Det är möjligt att detta är ett vedertaget ord, men för mig var det helt nytt (i Västergötland, där jag växte upp, användes räkneramsan "Ole dole doff". Man kanske dolar där - vad vet jag. Man gjorde inte det på 70-talet i alla fall). Jag tycker att man bellar alldeles för lite i vuxen ålder. Försök föra in det på arbetsplatserna och i hemmen. Bella om vem som ska betala nästa lunch eller vem som ska diska. Det kan få helt nya och spännande resultat.

När jag här om dagen stod och gjorde välling till Eskil kom jag att tänka på mudi-mums-listan. Mudi-mums-listan var (och är), för er som inte känner till den, en lista med varumärken man bör undvika eller leta efter (listan hade två sidor - en grön för de goda och en röd för de onda). De goda är de som producerar "Mat Utan Djur Industri" (MUDI) (de menar antagligen djurindustri) och "Mat Utan Multinationella Storföretag" (MUMS). Under en period i min ungdom då jag var idealistisk, vegetarian och anarkist försökte jag följa listan.

Ett drygt decennium senare (numera en pragmatisk köttätare och inte längre anarkist) och småbarnsförälder säger jag bara: Lycka till! Nestlé barnmat (tidigare Findus) ägs av den multinationella jätten Nestlé och konkurrenten Semper ägs av det lite mindre, men dock multinationella, småtrollet Arla Foods. Försök hitta välling eller barnmatsburkar som produceras av någon annan.

En titt i mitt skafferi och kylskåp avslöjar en klar övervikt för de onda, men vad som kanske är värre (sett ur mitt tidigare jags ögon) är att jag faktiskt inte bryr mig längre. Visst, jag köper ekologisk mjölk och krav-grönsaker ibland, men på det stora hela bryr jag mig inte om vem som äger produktionsmedlen.

När det gäller djurindustri har allt kött, fisk och fågel jag köper på ICA Maxi passerat genom händerna på vad som antagligen måste kallas djurindustri. Jag skulle visserligen kunna köpa kött och fågel direkt från bönderna på bygden och fisken från fiskarna på kajen, men jag prioriterar min tid annorlunda.

Att vara idealist kräver en vilja att göra uppoffringar och att lägga tid på medveten konsumtion och ett medvetet beteende i alla situationer. Det kräver också i någon mån att man är säker på att de åsikter och värderingar man har är de enda rätta (det är svårt att uppbåda entusiasm för en sak som kanske är viktig). Tyvärr är kombinationen vanligast i ungdomen. Min erfarenhet är att jag, ju längre tiden går, blir allt mindre brinnande övertygad om saker.

Jag kan inte besluta mig för om det är sorgligt att min ungdoms idealism har svalnat eller om det är bra att det finns svårflörtade bakåtsträvare som en motvikt till de arga unga. Jag är inte brinnande övertygad om något av alternativen, men diskuterar gärna dess respektive fördelar (alternativet är att bella om det).

Dagens ord: spökvatten

2003-04-08T20:19:00.000+02:00

Vatten som hälls i ett glas där man nyss druckit mjölk.

Det är glädjande när ens barn upptäcker litteraturen. För Eskils del rör det sig just nu mycket om nobelpristagare som Marquez och Martinson men även moderna svenska författare som Moodysson och Mankell. Det är de röda och orangea böckerna som är bäst.

När man för tredje gången på tio minuter försöker hindra en ettåring att äta upp ens böcker får begreppet god litteratur en helt ny innebörd. Jag börjar förstå tanken bakom låsta bokskåp.

En vidunderlig påsk önskas er alla

Dagens ord: suddigt

2003-03-31T20:02:00.003+02:00

suddigt: meteorol. nedsatt sikt pga. dimma: "Varför är det så suddigt idag?

Helsingborg, Sundets pärla, staden som drev Hamlet till vansinne (enligt en helt ny obekräftad litterär teori som jag kom på alldeles nyss. Jag menar, tänk själv: Hamlet går omkring på Kronborgs murar, talar förstrött med sin avdöde far om moderns affär med hans bror och om hur jobbigt det är med Ofelia. Plötsligt kastar han en blick över Öresund och får se Helsingborg ligga där som en juvel i den nedåtgående solen. Klart som fan att man blir tosig.) är som de flesta av oss vet en ganska dimmig stad - speciellt under våren och hösten men även vintern och sommaren. Trots detta har Ylva inte riktigt sett dimma förut.

En morgon när hon skuttade ner för trappan för att äta frukost fick hon syn på dimman och utbrast i det ovan nämnda "Varför är det så suddigt idag?". Jag vet inte om Tove förklarade. Jag och Eskil sov.

Jag vet nu också varför mina föräldrar (och många i deras generation) inte förstår ironi. Testa själv att säga ironiska saker till ett barn. Det går inte. I bästa fall blir du misförstådd. Efter att ha tvingats undvika ironi under ett antal år förtvinar antagligen förmågan och det slutar med att man inte förstår det över huvud taget.

Om tio år kommer jag inte kunna titta på Killinggänget eller Varan-TV. Jag kommer ha glömt varför Jeff Koons överhuvudtaget gjorde något (faktum är att just det redan är lite luddigt). Det blir en vacker tid.

Dagens ord: mosbajs

2002-03-18T17:26:00.004+01:00

"Det ser ut som köttfärssås, men det är bajs."

Att vara pappaledig är att lära sig många saker. Förutom rent fredsuppehållande aktiviteter får man lära sig en massa bra ord: "mosbajs" och "blodsnor" (=näsblod) är två bra exempel.

Men, lärdomarna slutar inte där. När jag härom dagen var och gungade med kidsen kom två åttaåriga (min gissning - ge och ta ett år) flickor och satte sig på gungan bredvid. Den ena flickan berättar för den andra hur saker ligger till i världen:

- Vet du vem Saddam Hussein är?
- Nej (tvekande)
- Det är en galen arab som hatar Europa. Han ska lägga en bomb i Europa. Vet du varför?
- Nej (återigen tvekande)
- Han är inte rättvis. Han är precis som... vad hette han... Hitler! Han är som Hitler. Vet du vem det är?
- Nej
- Han dödade sig i andra världskriget. Han ville vinna men det funkade inte och då dödade han sig.

Samtalet flöt vidare till ämnen som gamla människor ("Vet du hur gammal den äldsta människan är?") och huruvida det är roligt att gå i skolan eller inte.

Ja, då vet vi alla hur det hänger ihop. Jag tänker hänga vid gungställningarna och vänta på att någon berättar för mig hur man ska lösa Israel/Palestina-konflikten och om EMU är bra för Sverige eller inte. Jag hör av mig när jag vet mer.