www.iacobaeus.com

Blixthalka
20031230

Nu vet jag vilka spånen som överraskas av halkan varje vinter är. De är jag.

När jag, på min sedvanliga jultur till Helsingør, körde till färjan hände det jag läst om så många vintrar ("Snökaos på Österlen", "Bilar i drivor längs vägarna", "Oförsiktiga spån halkar runt"). Plötsligt fick mina hjul inget fäste och bilen sladdade runt.

Att halka med sin bil är inte alls som halkkörningen när man tar körkort. För det första finns ingen körskollärare med som kan berätta vad du gör fel; för det andra sker det inte i en kontrollerad miljö med tusentals säkerhetsanordningar och för det tredje har du inte - stunden före sladden - gått igenom hur du ska bete dig.

Det finns säkert många som har fetkoll och övning på halkkörning men till den skaran hör inte jag. I halksituationen kände jag mig helt blank. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde, men jag misstänker att jag gjorde alla fel som finns. Resultatet av min manöver blev i alla fall att bilen gjorde en u-sväng och halkade rakt in i och över kantstenen med fronten mot vägens körriktning. Som tur var var det inte särskilt mycket trafik ute just då, så jag hann både halka och vända bilen rätt igen utan att bli påkörd.

Hur skadad bilen är vet jag inte än. En aluminiumfälg blev krossad där den slog i kantstenen, men då alla bilverkstäder är stängda fram till trettonhelgen vet jag inte om det har blivit några inre skador. Jag överlevde oskadd i alla fall och det känns som det viktigaste för mig.

Har jag då lärt mig något av episoden? Ja, jag tror det. Jag vet nu på ett annat sätt hur halt det kan vara på vägarna och hur lätt det är att förlora kontrollen över sin bil. Jag vet att det är viktigt att hålla avstånd och lägre hastighet när det är risk för halka och jag hoppas att jag ska komma ihåg det till nästa vinter också.