Dagens ord: bella
20030528

Dagens ord: bella

verb: att avgöra något med hjälp av räkneramsan "Elle Belle bi..."

Det är möjligt att detta är ett vedertaget ord, men för mig var det helt nytt (i Västergötland, där jag växte upp, användes räkneramsan "Ole dole doff". Man kanske dolar där - vad vet jag. Man gjorde inte det på 70-talet i alla fall). Jag tycker att man bellar alldeles för lite i vuxen ålder. Försök föra in det på arbetsplatserna och i hemmen. Bella om vem som ska betala nästa lunch eller vem som ska diska. Det kan få helt nya och spännande resultat.

När jag här om dagen stod och gjorde välling till Eskil kom jag att tänka på mudi-mums-listan. Mudi-mums-listan var (och är), för er som inte känner till den, en lista med varumärken man bör undvika eller leta efter (listan hade två sidor - en grön för de goda och en röd för de onda). De goda är de som producerar "Mat Utan Djur Industri" (MUDI) (de menar antagligen djurindustri) och "Mat Utan Multinationella Storföretag" (MUMS). Under en period i min ungdom då jag var idealistisk, vegetarian och anarkist försökte jag följa listan.

Ett drygt decennium senare (numera en pragmatisk köttätare och inte längre anarkist) och småbarnsförälder säger jag bara: Lycka till! Nestlé barnmat (tidigare Findus) ägs av den multinationella jätten Nestlé och konkurrenten Semper ägs av det lite mindre, men dock multinationella, småtrollet Arla Foods. Försök hitta välling eller barnmatsburkar som produceras av någon annan.

En titt i mitt skafferi och kylskåp avslöjar en klar övervikt för de onda, men vad som kanske är värre (sett ur mitt tidigare jags ögon) är att jag faktiskt inte bryr mig längre. Visst, jag köper ekologisk mjölk och krav-grönsaker ibland, men på det stora hela bryr jag mig inte om vem som äger produktionsmedlen.

När det gäller djurindustri har allt kött, fisk och fågel jag köper på ICA Maxi passerat genom händerna på vad som antagligen måste kallas djurindustri. Jag skulle visserligen kunna köpa kött och fågel direkt från bönderna på bygden och fisken från fiskarna på kajen, men jag prioriterar min tid annorlunda.

Att vara idealist kräver en vilja att göra uppoffringar och att lägga tid på medveten konsumtion och ett medvetet beteende i alla situationer. Det kräver också i någon mån att man är säker på att de åsikter och värderingar man har är de enda rätta (det är svårt att uppbåda entusiasm för en sak som kanske är viktig). Tyvärr är kombinationen vanligast i ungdomen. Min erfarenhet är att jag, ju längre tiden går, blir allt mindre brinnande övertygad om saker.

Jag kan inte besluta mig för om det är sorgligt att min ungdoms idealism har svalnat eller om det är bra att det finns svårflörtade bakåtsträvare som en motvikt till de arga unga. Jag är inte brinnande övertygad om något av alternativen, men diskuterar gärna dess respektive fördelar (alternativet är att bella om det).

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida